Lill-toka...
Idag hade vi tid hos veterinären för både Emil och Lill, de skulle dels få varsin vaccinationsspruta (mot kattpest och kattsnuva) och dels skulle de bli chip-märkta.
Chip-märkningen är ju bra om de springer bort, de är visserligen redan id-märkta i örat men en id-märkning kan vara svårläst efter ett par år. Dessutom vill vi prova på en speciellt sorts kattlucka som man kan programmera att bara öppna sig för våra katter tack vare detta chippet.
På så vis har vi tänkt bli av med oinbjudna kattskrällen som både skrämmer slag på våra kissar och äter upp deras mat.
...ligger hellre hemma framför brasan än åker till veterinären.
Vi visste sen tidigare att det inte skulle bli något enkelt jobb att få in Emil i transportburen, Lill är ju mer lätthanterlig och medgörlig så henne var vi inte lika oroliga för.
Det blev också ett litet helvete att få med oss Emil och även om Lill inte var så sugen på att bli instängd i transportburen så gick det lättare.
Sen satt hon däremot och ylade som en mindre hund hela vägen till veterinären...
Vår fina och kloka Emilson.
Väl framme hos veterinären gick det ungefär som väntat. Lill fräste åt veterinären när hon fick vaccinationen och chippet medan Emil fick panik och fick bli infångad med håv för att de skulle kunna ge honom de två sprutorna.
Vi pratade med veterinären om att de är just "katthems-katter" och att vi inte vet vad de råkat ut för innan de kom till katthemmet. Hon sa att när det gäller Emil kan man ju bara tänka sig, för han verkar inte ha någon grundtillit till människor.
Jag ville nästan börja gråta. Vår älskade lilla Emilson, som så himla duktigt vågat visa mer och mer förtroende för oss och speciellt de senaste veckorna visat vilken riktig kelgris han innerst inne är. Har vi förstört det förtroende vi byggt upp för honom nu?
Jag hoppas verkligen inte det för han är en sån fantastisk och underbar kille som förtjänar all kärlek, gos och ompyssling i världen!
Om han ändå bara kunde förstå att vi gör allt för hans och Lills bästa.
Såhär ska livet va!Ikväll har Emil mest legat under vår säng och inte velat vara i närheten av oss. Lill däremot är lika gosig som förut.
Så fort vi öppnade kattluckan däremot så stack de ut båda två, de gillar inte när vi stänger den och tvingar dom att hålla sig inomhus, som vi var tvungna att göra igår kväll för att de skulle vara hemma idag när vi skulle åka.
Nu håller vi tummarna för att Emil förlåtit oss till imorgon och vill gosa som vanligt igen.
